2005 oktober
Okt 30

Äntligen satt bloggskrivaren i skrivbordstolen! Ja, halva graviditeten har gått och vi har inte skrivit nånting ännu, bara för att vi ville att sidan skulle se fin ut innan någon läste. Nå, nu hinner vi inte vänta. Här ska uppdateras.

Så, vad har hänt sen Hatvig var en liten celldelning? Jo, första gången vi märkte av henne/honom var förstås på gravtestet. Det gjorde vi den 9 juli och vi blev väldigt paffa, för det hade ju inte hänt något på så länge, så vi räknade verkligen inte med att få ett positivt test. Så vi gick naturligtvis och köpte ett nytt vilket också visade positivt. Hatvig var här för att stanna.

Tid beställdes hos mvc och det blev en lång väntan till första besöket där. Under tiden berättade vi för alla som ville veta. Mycket glädje blev det, men också stor förvåning (till vår stora förvåning, vi är ju inte 22-23 precis). De blivande farföräldrarna insåg chockade att de skulle bli just farföräldrar och den blivande plastmormodern trodde det var ett skämt. Men glada blev de iallafall.

Första besöket hos mvc var den 24 augusti. Prover togs och frågor ställdes, men hos mig (den blivande mamman) fann ändå ett litet tvivel om att jag verkligen var gravid. Man har ju läst om skengraviditet och liknande (vet inte riktigt hur det skulle förklara gravtestet, men man är ju lite förvirrad). Så vi fick göra ett ultraljud hos läkare i v.15, den 20 september. Och där var ju Hatvig! Hjärtat slog och h*n gjorde några spasmiska rörelser, så visst var jag gravid.

Nästa ultraljud var ”det stora” och det höll på lite längre. Nu var vi inte lika nervösa som inför det förra. Och Hatvig visade verkligen upp sin bästa sida genom att sparka och kränga och nästan suga på tummen. När barnmorskan (eller vad kallas de, ul-sköterskor?) skulle titta på hjärtat från olika vinklar spratt Hatvig till och det kände jag tydligt! En häftig känsla att både se och känna det samtidigt.

På det senaste besöket hos barnmorskan fick vi lyssna på hjärtslagen. 152/minut. Ganska snabbt. För oss. Annars var det normalt. Det lät lite som vinjetten till Bröderna Cartwright, tyckte min vän L, när jag skulle beskriva det. Och det är nog sant…

Så, nu vet ni var vi befinner oss. Just nu är vi i v. 21, på torsdag går vi in i v. 22. Hatvigs ankomst beräknas till den 15 mars. Om ni vill ha koll.

Okt 12

benen
gullig
handen

preload preload preload